hazzano

Startar ny blogg med samma tema. Har varit borta ett tag men nu när jag väl vill börja skriva igen vill jag "börja om".
Min tidigare blogg fanns här och jag kommer att klistra in några gamla samt läsvärda inlägg allt eftersom.

* * * * *

Jag heter Hazzano. Jag är under 30 år och är andra generationens invandrare. Jag är kemiskt beroende, narkoman, missbrukare och heroinist. Vem jag är rent formellt är inte aktuellt att tala om och viss censur kommer
följdaktigen att ske med tanke på temat.

* * * * *

Jag bodde nyligen på ett behandlingshem i Värmlands skogarna.  Ett hem fullt av white-trash människor och demoliserade individer. White-trash, med det syftar jag främst på snuskigt äckliga "vita" - västerländska människor som inte förmår att ta sig ett bad.  Jag har fått det alldeles svårare för människor senaste perioden, främmande personer och till och med anhöriga. En optimalt "skön" dag för mig är att sitta alldeles ensam i ett knäpp tyst  möblerat rum med en televesion.
 
På behandlingshemmet som alla nog förstår träffade jag många olika människor på gott och ont.
Vissa tillhörde gruppen vars vår gemensamma nämnare, missbruket, fick mig att rysa lite mer än normalt. Inte för själva missbruket ondska utan för att det finns något som kopplar mig till dem. Ett osynligt och evigt rep knyter mig fast till dessa människor jag helst inte ens vill erfara genom mina sinnen. Andra människor(oftast få) var mer intressanta, de var sådana som hade exakt lika erfarenheter som en själv. Personer som man lätt kan ta till sig och växla ord med. Jag bara fumlar, skriver spontant och har knappt förstått vad som ska printas innan signalerna strömmar ner till mina fingrar. Ringrostigt och obevämt samt idefattigt. Men trots inläggets bottennapp vill jag berätta om en kvinna på behandlingshemmet. Ganska så lustig och konstig människa som tillhörde den tredje sortens grupp på hemmet - dem lustiga och konstiga.
Hur gammal den här kvinnan var kan jag bara gissa men någonstans runt 55 år. Hon var en gammal bodybuilder och hade enligt sig själv många nationella medaljer. Låt mig bara påminna om att missbrukare är mindre bestämt mytomaner. Vad hon sa, det jag återberättar, kan vi bara antaga är sant. Den här kvinnan var en brunett med glapp käft. Hon slutade aldrig använda språket på det ärofulla och verbala sätt vi begåvats med. Det hade inte varit problem om det hon sa i majoritet var något intressant. Men det var det inte, hon kunda prata om diskmedel i två timmar. Hon såg ut att vara en typisk kvarterskrogs alkis utseendemässigt. En obalanserad kvinna som brukar sitta bland män i långt och ovårdat skägg vid ett dammigt falsk Ek bord av plywood på pizzerian. Sådana personer som har en cigarett fimp bakom örat och  räknar kronor och polska mynt för att kunna handla en stor stark.

Den här kvinnan satt på avgiftning på sin elfte dag när jag blev registrerad. Vid första morgonmötet började det som kändes som verbal tortyr. Ömkande och klagande på allt och lite till. Hon hade det jobbigt, hon var uttråkad, hon hade ingen att prata med och hon tyckte sig tro att folk ogillade henne. Hon hade synpunkter på klädhängaren i hallen. Är man intagen på ett behandlingshem ska man nog inte slösa sin tid där på en klädhängare. Hur som helst för att bespara er mina olidliga erfarenheter av denna individ ska jag berätta varför hon var på behandling.

Hon var beroende - av treo. Ja, av treo, huvudvärks-treo. Treo lindrar snabbt och effektivt. Ni har rätt. Hon hade tydligen den elfte dagen på avgiftningen halverat sin dagliga treo dos tre eller fyra gånger. Visst är det farligt att svälja för många huvudvärkstabletter och man kan faktiskt dö. Men vad är det som får en att bli beroende av något som en huvudvärkstablett. Även om man kan det så var hennes närvaro där ett hån mot oss andra. Det finns problem och andra problem. Narkotika missbruk är t.ex. inte detsamma som anorexia. Skulle båda kunna behandlas på samma hem? Eller nästa gång kanske man tar in folk som inte kan sluta äta kex chocklad.

* * * * *

/Hazzano