Den enskilde har ett ansvar & samhället ett annat
Sunday, July 23, 2006 (hämtad från gamla bloggen på http://hazzano.blogspot.com)
Jag hatar att försöka lägga mig för att sova när jag inte känner mig redo att däcka direkt. När jag ligger i sängen och det tar tid att somna far en massa tankar omkring i huvudet. Majoriteten av tankarna är relaterade till mitt missbruk och det är oftast då som jag inser vem jag kommit att bli. En vilsen och rädd ung kille med ett ansvar som är livsavgörande. När jag ligger där i sängen blir jag varm i kroppen av alla tråkiga känslor vilket resluterar i att jag inte kan sova. Ena sekunden kan jag ligga i sängen djupt "nere" i mina tankar för att i nästa sekund spärra upp ögonen när verkligheten knackat på dörren. Därför tittar jag alltid, bokstavligen alltid, på TV innan jag somnar. Oftast är TV:n fortfarande påslagen när jag vaknar.
Forsättningsvis kan jag berätta om en grabb. En liten kille som för ett par år sedan var en kompis till min lillebror. En liten kaxig grabb med grymt rolig humor. Han är tre år yngre än mig och när man var ung så umgicks man sällan med folk som var så pass mycket, eller lite, yngre än sig själv. Han flyttade från mitt område och vi blev för varandra främlingar. Samma person kom jag att umgås med några år senare och vi umgicks med knark som gemensam nämnare. Den här killen började missbruka narkotika mycket senare än mig men har redan nått knark kedjans slutstation, nämligen heroin och spruta. Socialen har varit medveten om dennes utveckling och slussat iväg grabben på diverse behandlingshem genom åren dock utan resultat.
Behandlingshemmen i vårt avlånga land är riktigt keffa. En paus i knarkandet för dem flesta. Vissa forsätter knarka även i hemmen och med hjälp av dum personal och trix manipulerar man alla möjliga drogtester. Grabben som en gång var som vilken kille som helst hamnade på ett hem då han fortfarande "bara" missbrukade cannabis, han blev på behandlingshemmet rumskamrat med en erfaren heroinmissbrukare. Den sociala matematiken får ni stå för själva.
Avslutningsvis vill jag tacka för kommentarerna jag fått och jag hoppas min blogg kan krossa eventuella fördomar om den stereotypiska knarkaren. Alla är olika, alla har en egen historia.
/Hazzano
hahaha, vilken rolig blogg! menar inte att skratta åt dig, utan med dig. vet inte ens om jag menade att skratta, den känns bara så himla upplyftande. hittade din länk bland blondinnellas kommentarer.. det är ju lite skillnad. har inte läst en blogg med liknande innehåll tidigare, var bara så kul att läsa något annorlunda. intressant, keep up the good work!
kul läsning....
måste bara säjja att din blogg är grym de sånna här som borde vara på topplistan de fan real life om liv och död.
du e tung fubben fortsätt så kommer läsa din blogg dagligen!
